Ingen

De har ingen aning
om hur det är att vara nära dig.
Jag kan heller inte beskriva
de saker du gör med mig.
De pratar om en värld som pågår
men det är inget jag begriper nåt om,
de pratar om en mening med livet
men ingen fattar vad det egentligen handlar om.

De säger att hösten kommer,
att det blir mörkare för varje dag som går.
Folk kryper tillbaks i sina hålor
och mumlar om att tiden är svår.
Men jag struntar i om världen rasar,
om den byggs upp och sen rasar igen.
Man kan leva för olika saker men jag lever bara för en.

Och ingen. Ingen. Ingen ...
fattar att det handlar om dig.

De pratar om ett krig på tv:n.
De pratar om att börsen går ner.
De pratar om en storm som kommer
och ett regn som lever för att falla ner.
De pratar om ett hav som dör,
de pratar om en is som smält,
de pratar om en undergång
som kan komma när som helst.

Men ingen. Ingen. Ingen ...
fattar att det handlar om dig

Den där klyftan i gatan
och som hålet i marken
och som sprickan i själen.
Som tigern som ryter
och som sanden som sakta rinner ur näven.
Som det svarta i pannan,
som elektriska stolen
och det salta i tåren.
Som en skräckfilm om natten
och som rynkorna som blir fler och fler med åren.
Som ett rum fullt av flugskit,
som att törsta ihjäl
och som att aldrig få vinna.
Som ett bleknat foto,
som att se nån man älskar gå och försvinna.
Som att svära i kyrkan,
som ett Aftonblad eller som TV3.
Som att skriva en lögn som man vet folk vill höra,
som man vet folk vill se.

Och ingen. Ingen. Ingen ...
fattar att det handlar om dig.

Bild: Johan Melander