Ögon

Det är en gammal historia av en redan körd repris.
Fast de män som redan varit här, har sen länge gått förbi.
Och fast vi inte vet det så har vi redan hört
varningsropen bakom oss som sagt att vi ska dö.

Vi är vackra ögon, vackra ögon.

Vi har glömt allt de sa oss, alla råd de ville ge.
Fröken i skolan försöker desperat att le.
Jag gick emellan mor och far och de höll min hand så hårt,
men när jag plötsligt vände blicken bort så försvann de båda två.

Vi är röda ögon, vi är röda ögon.

Det svider när vi pratar men vi fyller var minut
med vår stolthet som vi svalt så många gånger förut.
Raketerna de skjuter vars färger värmer allting kallt.
De bländar inte längre oss fast de lyser överallt.

Vi är slutna ögon, vi är slutna ögon.

Det faller inga tårar vad som än sker.
Men himlen ändrar färg så fort nån försöker le
med sina spruckna läppar o tunga andetag
och en dröm om en förhoppning om allt det där de sa.

Vackra ögon, vackra ögon.

Bild: Saad Hajo