Då följer jag

Då följer jag - Samuel Ågren
En man sitter bakom ratten,
han rullar mil efter mil.
Som ett spökskepp genom natten,
städer och skogar far förbi.
Han har rullat länge, han sover knappt alls,
han hade ett ställe, nu drar han en last.
Han dricker kaffe, han äter stekt ägg
över land och vatten, genom snö och regn.
Men vart är han på väg?
Det är det ingen som vet.
Det enda jag vet är ...

Om du går, då följer jag.
Om du går då följer jag, följer jag, följer jag.

Han har rullat mot söder,
mot öster, väster och norr.
Du har nog sett honom rulla förbi
och känt det gunga i ditt golv.
Han rullar på asfalt, han rullar på grus,,
han vevar ner rutan och lutar sig ut.
Regnet piskar, men det är knappt att det känns.
Radion spelar samma sång igen och igen:
Vart är han på väg?
När kommer han fram?
Det enda jag vet är ...

Om du går, då följer jag.
Om du går då följer jag, följer jag, följer jag.

Nånstans finns en sändare
och snart ska den sända.
Nånstans rullar ett tåg
som nån gång måste vända.
Nånstans finns en bro
som han inte har hunnit bränna.
Jag skriver det här vid ett bord,
snart ska det vältas över ända.

Det har hänt nånting där framme,
det stiger rök från en lastbil.
Den har sladdat av vägen
och ut på ett fält och en man står bredvid.
Han vinkar och skriker nånting,
jag bromsar in och stänger av.
Men när jag har kommit ut dit,
då är han inte längre kvar.
Då är han inte längre kvar.
Då är han inte längre kvar.
Då är han inte längre kvar.

Men om du går, då följer jag.
Om du går då följer jag, följer jag, följer jag.

Bild: Samuel Ågren