Kapten

Albin Lagg

Kapten, kapten,
sitter du kvar där i din cockpit?
Kapten, kapten,
det finns en bar därute i dimman och jag har gått dit.
Planet står på banan men alla lamporna är släckta.
Härinne går dom på som om varje timme var den sista.
Kapten, varför gick vi ner här?
Var det nån order som du fick
eller nån säkring som gick?
När lyfter vi igen, kapten?

Kapten, kapten,
hur är det med tidtabellen – håller vi den?
Kapten, kapten,
och vår destination – tror du folk här kommer ihåg den?
Bandet bara mal på, de kommer aldrig till nåt slut.
En servitris från Lettland tar ett bloss och blåser ut
och viskar: "Säg, vad väntar ni på?"
Kompassen här bara snurrar,
lyktor blinkar, golvet gungar.
När kommer signalen, kapten?

Jag var hungrig, jag klev in, jag beställde mat
men det enda jag fick var alkohol.
Columbus sitter i ett hörn och stirrar på kartan,
men det är bara en vit fläck kvar där Amerika låg.
Och John Silvers träben, det har det gått mask i,
han vill in i hamn, han vill ha en famn att somna i.
Här behövs alternativ, kapten.
Och din maskin – den byggdes ju för att flyga.
Så ta oss upp, upp, upp ... upp igen.

Här har du din besättning, en skumögd vinglig flock:
en tjuv, en drömmare och en sjörövarkock.
Men det var oss du tog ombord, kapten.
Så fäll upp flapsen, ta tag i rodret,
starta motorn och lyssna på tornet:
"God morgon, det är dags nu, kapten."
Gryningen rullar över jorden
som en skogsbrand och snart stiger solen
– en ny dag, kapten.
Jag minns hur du föll med ett skrik.
Ibland går det bra, ibland blir det skit,
men man kan leva med det, kapten.
Så dra ett streck nu och gå vidare,
vi må vara rumlare, men vi är inga smitare, inga glidare
och vi är redo när du är redo, kapten.

Bild: Falah Alani